Tola och Jair
1 Efter Abimelek trädde Tola fram och räddade Israel. Han var son till Pua, son till Dodo, en man från Isaskar. Han bodde i Shamir i Efraims bergsbygd. 2 Tola var domare i Israel i tjugotre år. Sedan dog han och begravdes i Shamir.
3 Efter honom trädde gileaditen Jair fram. Han var domare i Israel i tjugotvå år. 4 Han hade trettio söner som red på trettio åsnor. De hade trettio städer som än i dag kallas Jairs byar och ligger i Gilead. 5 Jair dog och begravdes i Kamon.
Israels avfall och omvändelse
6 Israels söner gjorde åter det som var ont i Herrens ögon. De dyrkade baalerna och astarterna, samt Arams, Sidons, Moabs, ammoniternas och filisteernas gudar. De övergav Jahve och dyrkade inte honom. 7 Då tändes Herrens vrede mot Israel, och han sålde dem i filisteernas och ammoniternas händer. 8 De förtryckte Israels söner hårt det året. Och i arton år gjorde de likadant mot alla Israels söner som bodde på andra sidan Jordanfloden i amoreernas land i Gilead. 9 Även ammoniterna gick över Jordanfloden och krigade mot Judas, Benjamins och Efraims hus. Israel kom i stor nöd.
10 Då ropade Israels söner till Herren och sa: ”Vi har syndat mot dig eftersom vi övergett vår Gud och dyrkat baalerna.” 11 Herren sa till Israels söner: ”När egyptierna, amoreerna, ammoniterna, filisteerna, 12 sidonierna, amalekiterna och maoniterna plågade er, då ropade ni till mig och jag frälste er från deras hand. 13 Men ni övergav mig och dyrkade andra gudar. Därför vill jag inte rädda er längre. 14 Gå och ropa till de gudar som ni utvalt! Låt dem rädda er i er nöd.” 15 Israels söner sa till Herren: ”Vi har syndat. Gör med oss vad som är rätt i dina ögon, men vi vädjar att du ska befria oss i dag.” 16 Och de avlägsnade sina främmande gudar och dyrkade Jahve. Då tog han illa vid sig av att se Israels elände.
17 Ammoniterna mönstrade och slog läger i Gilead. Israels söner samlades och slog läger i Mispa. 18 Folkets ledare i Gilead sa till varandra: ”Den man som börjar attacken mot ammoniterna ska vara huvud över alla boende i Gilead!”
© Ragnar Blomfelt