Jefta
1 Gileaditen Jefta var en mäktig krigare. Han var son till en prostituerad, och hans far hette Gilead. 2 Även Gileads hustru födde söner åt honom. När de blev vuxna drev de iväg Jefta med orden: ”Du får inte dela arvet i vår fars hus, för du är son till en främmande kvinna.” 3 Då stack Jefta ifrån sina bröder och bosatte sig i landet Tob. Där slöt sig löst folk till Jefta och drog omkring med honom.
4 Efter en tid gick ammoniterna i krig mot Israel. 5 Och när ammoniterna gick i krig mot Israel kom de äldste i Gilead för att hämta Jefta från landet Tob. 6 De sa till Jefta: ”Kom, bli vår härförare så ska vi gå i krig mot ammoniterna!” 7 Jefta svarade Gileads äldste: ”Ni hatade och fördrev mig från min fars hus. Varför kommer ni till mig nu när ni är i nöd?” 8 Gileads äldste svarade: ”Just därför har vi kommit åter till dig. Kom med oss nu och gå i krig mot ammoniterna så ska du bli huvud över alla boende i Gilead.” 9 Jefta sa till Gileads äldste: ”Om ni tar mig tillbaka för att gå i krig mot ammoniterna och Herren ger dem till mig, då blir jag ert huvud.” 10 Då sa Gileads äldste till Jefta: ”Herren är vittne mellan oss, vi ska göra som du sagt.” 11 Så Jefta följde med Gileads äldste. Folket gjorde honom till huvud och härförare. Och Jefta upprepade allt han sagt inför Herren i Mispa.
12 Jefta sände budbärare till ammoniternas kung och sa: ”Vad har du emot mig eftersom du angriper mitt land?” 13 Ammoniternas kung svarade Jeftas budbärare: ”När Israel drog upp från Egypten tog de mitt land mellan Arnon och Jabbok ända till Jordanfloden. Återlämna det nu fredligt!” 14 Jefta sände åter budbärare till ammoniternas kung. 15 Han sa till honom: ”Så säger Jefta: Israel har inte tagit Moabs eller ammoniternas land. 16 När Israel drog upp från Egypten vandrade de genom öknen till Röda havet och kom till Kadesh. 17 Då sände Israel budbärare till kungen av Edom och sa: ’Låt mig gå genom ditt land.’ Men han lyssnade inte. De sände också bud till kungen av Moab, men han ville inte heller. Då stannade Israel i Kadesh.
18 Därefter vandrade Israel genom öknen och gick runt Edom och Moab. De kom öster om Moab och slog läger på andra sidan Arnon. De gick inte in på Moabs område, för Arnon var gräns mot Moab. 19 Sedan sände Israel budbärare till amoreernas kung Sichon, kungen i Heshbon, och bad honom att få passera hans land fram till vårt område. 20 Men Sichon litade inte på Israel och lät dem inte passera sitt område. Så han samlade hela sin armé och slog läger i Jahas, och där gick han i krig mot Israel. 21 Men Jahve, Israels Gud, gav Sichon och hela hans armé i Israels hand. Israel besegrade dem och intog hela det land där amoreerna bodde. 22 De intog hela amoreernas område, från Arnon till Jabbok och från öknen till Jordanfloden. 23 Jahve, Israels Gud, fördrev amoreerna för sitt folk Israel, och nu skulle du inta deras land! 24 Tar inte du i besittning vad din gud Kemosh ger dig? Likaså tar vi i besittning allt vad Jahve vår Gud ger oss. 25 Är du förmer än Balak, Sippors son, kungen av Moab? Höll han på och tvista och strida med Israel? 26 Israel har i 300 år bott i Heshbon och Aroer med deras lydstäder, och i alla städer längs Arnon. Varför tog ni inte tillbaka dem under den tiden? 27 Jag har inte felat mot dig, men du handlar orätt mot mig genom att gå i krig mot mig. Herren, domaren, ska i dag döma mellan Israels söner och ammoniterna.” 28 Men ammoniternas kung lyssnade inte till budskapet som Jefta sände till honom.
Jeftas löfte
29 Då kom Herrens Ande över Jefta. Han drog genom Gilead och Manasse, vidare genom Mispe i Gilead, och därifrån ryckte han fram mot ammoniterna.
30 Jefta gav ett löfte till Herren: ”Om du ger ammoniterna i min hand, 31 lovar jag att vadhelst som kommer ut genom dörrarna i mitt hus och möter mig när jag triumferande kommer åter från ammoniterna, ska tillhöra Herren. Jag ska offra det likasom ett brännoffer.” 32 Så drog Jefta ut i krig mot ammoniterna, och Herren gav dem i hans hand. 33 Han slaktade dem i ett enormt blodbad, från Aroer till trakten av Minnit, tjugo städer, fram till Abel-Keramim. Så blev ammoniterna kuvade under Israels söner.
34 Sedan kom Jefta hem till sitt hus i Mispa. Och se, hans dotter gick ut och mötte honom med tamburin och dans! Hon var hans enda barn, han hade ingen son eller dotter utom henne. 35 När han fick se henne rev han sönder sina kläder och skrek: ”Inte min dotter! Du gör mig helt förkrossad och ställer till det för mig! Jag har gett mitt ord till Herren och kan inte ta tillbaka det.” 36 Hon svarade: ”Far, du har gett ditt ord till Herren, så gör med mig vad din mun lovat, för Herren har gett dig hämnd på dina fiender ammoniterna.” 37 Sedan sa hon till sin far: ”Men tillåt mig en sak: Ge mig två månader att vandra uppe i bergen och gråta över min jungfrudom med mina väninnor.” 38 Han svarade: ”Gå.” Han sände iväg henne för två månader. Då gick hon med sina väninnor och grät över sin jungfrudom uppe i bergen. 39 Efter två månader återvände hon till sin far. Och han gjorde med henne efter löftet han gett. Hon hade aldrig någon relation med en man. Sedan blev det en sed i Israel 40 att Israels döttrar gick för att högtidlighålla gileaditen Jeftas dotter under fyra dagar varje år.
11:26. i 300 år. Dvs det var nu omkring år 1100 f. Kr.
11:29-40. Sannolikt offrades Jeftas dotter bokstavligt (människooffer var strikt förbjudet enligt t.ex. 5 Mos 18:9-14), vilket bara understryker den avfallna tidsperiod Israel befann sig i. (Enligt en mindre sannolik tolkning innebar hennes ”offer” livslång jungfrudom, vilket på den tiden sågs som en svår hemsökelse.)
11:39. sin far. Jefta, som i Hebr 11:32 omnämns bland trons män.
© Ragnar Blomfelt