I krukmakarens hus
1 Detta ord kom till Jeremia från Herren: 2 ”Ställ dig upp och gå ner till krukmakarens hus. Där ska jag låta dig höra mina ord.” 3 Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg honom arbeta vid drejskivan. 4 Kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då formade han om leran till ett annat kärl, så som han fann lämpligt.
5 Då kom Herrens ord till mig: 6 ”Israels hus, kan inte jag göra med er som den krukmakaren gör? säger Herren. Se, som leran i krukmakarens händer, så är ni i mina händer, Israels hus. 7 Vid ett tillfälle hotar jag ett folk och ett rike med att rycka upp, bryta ner och ödelägga. 8 Men om folket jag varnat vänder om från sin ondska, då häver jag det onda jag tänkt göra mot dem. 9 Vid ett annat tillfälle kungör jag min vilja att bygga upp och plantera ett folk och ett rike. 10 Men om de beter sig ont i mina ögon och inte lyssnar på mig, då låter jag bli det goda som jag sagt mig vilja göra för dem.
11 Säg nu till Judas män och till Jerusalems invånare: Så säger Herren: Lyssna, jag utformar ofärd mot er och tänker ut en plan mot er. Vänd om, var och en från sin onda väg! Ändra ert liv och beteende! 12 Men de ska svara: ’Det är ingen idé! Vi tänker följa våra egna tankar och bete oss var och en efter sitt eget rebelliska och onda hjärta.’
Guds dom över avfall
13 Därför säger Herren:
Fråga bland folkslagen:
Vem har hört något liknande?
Jungfrun Israel har gjort hemska saker.
14 Försvinner Libanons snö från de höga klipporna?
Sinar de friska vattnen som flödar fjärran ifrån?
15 Men mitt folk har glömt mig.
De tänder rökelse åt avgudar
som får dem att falla där de går fram
på de urgamla vägarna.
De slår in på obanade stigar.
16 Deras land väcker bestörtning
och blir utsatt för oupphörlig förakt.
Alla som går förbi är förfärade
och skakar på huvudet.
17 Jag skingrar dem för fienden
som en östanvind.
Jag vänder ryggen åt dem och inte ansiktet
på deras olycksdag.”
18 Men de sa: ”Kom, vi konspirerar mot Jeremia! För prästens undervisning och den vises råd och profetens ord ska aldrig upphöra. Kom, vi slår honom med våra tungor och struntar i allt hans prat.”
Jeremias bön om hämnd
19 Herre, lyssna på mig.
Hör vad mina motståndare säger!
20 Ska godhet lönas med ondska?
För de har grävt en grop åt mig!
Tänk på hur jag stod inför ditt ansikte
och talade gott om dem
för att avvända din vrede från dem.
21 Överlämna därför deras barn åt svälten,
ge dem åt svärdet.
Låt deras hustrur bli barnlösa änkor,
låt deras män dödas av pesten,
låt deras unga män falla för krigets svärd.
22 Låt skri höras från deras hus
när du plötsligt sänder trupper över dem.
För de grävde en grop för att fånga mig
och lade ut snaror för mina fötter.
23 Men du, Herre, känner till
alla deras planer att döda mig.
Förlåt dem inte deras skuld,
utplåna inte deras synd.
Låt dem ligga slagna inför dig.
Ta itu med dem på din vredes dag!
18:21-23. Jfr Ps 139:19-22 med kommentar.
© Ragnar Blomfelt