Judas synd
1 Judas synd är skriven med järnstift. Den är ristad med diamantspets på deras hjärtas tavla och på deras altares horn. 2 Även deras söner tänker på sina altaren och sina asherapålar vid grönskande träd, på höga kullar, och på mitt berg på fältet. 3 På grund av synd i hela ditt land ger jag till plundring din rikedom, alla dina skatter och dina offerhöjder. 4 Du är själv orsak till att förlora den arvsegendom jag gett dig. Jag gör dig till slav för dina fiender i ett för dig okänt land. För ni har tänt min vredes eld som ska brinna för alltid.
Förbannelse och välsignelse
5 Så säger Herren:
Förbannad är den man
som förtröstar på människor,
som söker sin styrka i kött
och vänder hjärtat bort från Herren.
6 Han är som en buske i ödemarken
och får inte se något gott komma.
Han lever på brända platser i öknen,
på saltjord där ingen kan bo.
7 Välsignad är den man
som förtröstar på Herren
och har tillit till honom.
8 Han är som ett träd planterat vid vatten.
Det sträcker rötterna mot bäcken.
Det räds inte när hetta kommer.
Löven förblir alltid gröna.
Det oroas inte under torra år
och upphör aldrig att bära frukt.
9 Hjärtat är mer falskt än något annat,
det är obotligt.
Vem kan förstå det?
10 Jag, Jahve, utforskar hjärtat och prövar sinnet.
Jag lönar varje man efter hans handlingar,
efter vad hans gärningar förtjänar.
11 Lik en rapphöna
som ruvar på ägg hon inte lagt,
är den som ohederligt skaffat rikedom.
Mitt i livet blir han av med den,
och till sist står han där som en dåre.
12 Vår helgedoms plats
är en härlighetens tron,
upphöjd från begynnelsen.
13 Herren är Israels hopp.
Alla som överger dig blir vanärade.
De i landet som avfaller från mig
ska antecknas.
För de har övergett Herren,
källan med det levande vattnet.
Jeremias bön
14 Herre, bota mig, så blir jag botad.
Fräls mig, så blir jag frälst.
För du är min lovsång.
15 Hör vad de säger till mig:
”Vad blir det av Herrens ord?
Låt det inträffa!”
16 Jag har inte dragit mig undan
herdekallet inför dig.
Jag har inte längtat efter smärtans dag.
Du vet att mina läppars ord
uttalades inför ditt ansikte.
17 Skräm mig inte!
Du är min tillflykt på ofärdens dag.
18 Låt mina förföljare få skämmas,
och inte jag.
Låt dem bli förskräckta,
och inte jag.
Sänd över dem ofärdens dag
och krossa dem dubbelt upp!
Sabbatsbudet
19 Herren sa till mig: Gå och ställ dig i Folkets port där Judas kungar passerar, och i Jerusalems alla portar. 20 Säg till dem: Lyssna till Herrens ord, ni Judas kungar och folk, samt alla boende i Jerusalem, ni som går in genom dessa portar. 21 Så säger Herren: Om ni värderar livet ska ni inte bära någon börda på sabbatsdagen eller ta in den genom Jerusalems portar! 22 Bär inte ut någon börda ur era hus på sabbatsdagen eller gör något annat arbete. Håll sabbatsdagen helig så som jag befallt era fäder. 23 Men de ville inte alls lyssna på det örat utan var trotsiga. De vägrade höra och ta emot tillrättavisning.
24 Men om ni lyssnar till mig, säger Herren, och inte bär in någon börda genom denna stads portar på sabbaten, utan håller sabbaten helig och inte då utför något arbete, 25 då ska kungar och furstar som sitter på Davids tron rida in genom denna stads portar med vagnar och hästar, följda av sina stormän, Judas män och Jerusalems invånare. Då ska denna stad vara bebodd för alltid. 26 Folk ska komma från Judas städer, Jerusalems omgivningar, Benjamins land, Låglandet, bergsbygden och Negev. De ska bära fram brännoffer, slaktoffer, matoffer, rökelse och tackoffer till Herrens hus.
27 Men om ni vägrar lyssna till mig, att hålla sabbaten helig och inte bära in någon börda genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då ska jag tända en outsläcklig eld på dess portar och elden ska sluka Jerusalems borgar.
17:9. Hjärtat. Jfr Matt 15:15-20 med kommentar.
© Ragnar Blomfelt