Guds löften till sitt folk
1 På den tiden, säger Jahve, ska jag vara Gud för alla Israels släkter, och de ska vara mitt folk.
2 Så säger Herren:
Det folk som undkom svärdet fann nåd i öknen.
När Israel sökte ro,
3 framträdde Herren för Israel ur fjärran:
Jag har älskat dig med evig kärlek,
därför visar jag dig fortsatt nåd.
4 Åter ska jag sannerligen bygga upp dig,
du jungfru Israel.
Åter ska du ta din tamburin
och gå ut med glada dansare.
5 Åter ska du plantera vingårdar
på Samariens sluttningar.
Och planterarna ska själva njuta av frukten.
6 För det kommer en dag
då väktare ropar på Efraims berg:
”Kom, låt oss gå upp till Sion, till Jahve vår Gud.”
7 För så säger Herren:
Jubla i glädje över Jakob,
ropa av fröjd över den främste bland folken.
Låt lovsången ljuda och säg:
”Herre, fräls ditt folk, återstoden av Israel.”
8 Jag hämtar dem från landet i norr,
samlar dem från jordens yttersta hörn.
Bland dem finns blinda och halta,
havande och födande kvinnor.
En stor skara återvänder.
9 De kommer gråtande och bedjande
medan jag leder dem tillbaka.
Jag för dem till strömmande vatten
på jämn väg där de inte snavar.
För jag är Israels Fader,
och Efraim är min förstfödde son.
10 Lyssna till Herrens ord, ni folkslag!
Förkunna det i fjärran kustländer.
Säg att han som skingrade Israel
ska samla och vakta dem
som en herde vaktar sin hjord.
11 För Herren har befriat Jakob och friköpt dem
från en som är starkare än dem.
12 De ska komma och jubla på Sions höjd.
De ska stråla över Herrens godhet,
över säd, vin, olja, får och oxar.
Deras själ ska vara som en vattenrik trädgård.
De ska inte vara nedbrutna mer.
13 Då ska flickorna dansa i glädje.
Unga och gamla män ska fröjdas tillsammans.
Jag vänder deras sorg till glädje.
Jag tröstar och gläder dem efter tårarna.
14 Prästernas själar ska få i överflöd.
Och mitt folk ska mättas
av mitt goda, säger Herren.
15 Så säger Herren:
I Rama hörs rop,
gråt och högljudd klagan.
Rakel sörjer sina barn,
hon vägrar låta sig tröstas,
för de finns inte mer.
16 Så säger Herren:
Gråt inte så högt, fäll inga tårar!
För du ska få lön för vad du gjort, säger Herren.
De ska återvända från fiendeland.
17 Det finns hopp för din framtid, säger Herren.
Dina söner ska återvända till sitt land.
18 Jag har hört Efraims klagan:
”Du har tuktat mig.
Jag blev tuktad som en otämjd kalv.
Omvänd mig, så blir jag omvänd,
för du är Jahve min Gud.
19 Efter min omvändelse var jag sorgsen.
Efter att jag kom till insikt
gav jag mig själv en örfil.
Jag bär på skam och vanära
för min ungdoms förnedring.”
20 Är inte Efraim min käre son,
mitt älsklingsbarn?
Jag tillrättavisar honom ofta,
men glömmer honom aldrig.
Därför klappar mitt hjärta för honom,
jag måste visa honom nåd, säger Herren.
21 Res märkstenar åt dig,
skaffa dig vägmärken!
Minns vägen och stigen du gick.
Vänd åter, du jungfru Israel,
vänd åter till dina städer här.
22 Hur länge ska du irra omkring,
du avfallna dotter?
Herren skapar något nytt på jorden:
En kvinna ska omsluta en man.
23 Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: När jag återupprättar dem ska de åter säga i landet Juda med dess städer: ”Herren välsigne dig, du rättfärdighetens boning, du heliga berg.” 24 Folket ska leva tillsammans i Juda med alla sina städer, bönder och kringströvande herdar. 25 För jag ska vattna torra själar och fylla på åt alla nedbrutna själar.
26 Då vaknade jag och såg mig omkring. Jag hade haft en ljuvlig sömn.
27 Lyssna! Dagar kommer, säger Herren, då jag ska beså Israel och Juda med säd av människor och säd av djur. 28 Som jag vakat över dem för att rycka upp och riva ner, ödelägga, förstöra och skada, ska jag nu vaka över dem för att bygga upp och plantera, säger Herren. 29 I de dagarna ska ingen mer säga: ”Fäderna äter sura druvor och barnens tänder blir dåliga.” 30 Nej, var och en ska dö genom egen synd. Den som äter sura druvor ska själv få dåliga tänder.
Det nya förbundet
31 Lyssna! Dagar ska komma, säger Herren, då jag sluter ett nytt förbund med Israels hus och Judas hus. 32 Det blir inte som förbundet jag slöt med deras fäder den dag då jag tog deras hand och förde dem ut från Egypten. De bröt mitt förbund fastän jag var deras herre, säger Herren. 33 Nej, detta är förbundet som jag ska sluta med Israels hus efter dessa dagar, säger Herren: Jag ska lägga min lag inom dem och skriva den i deras hjärtan. Jag ska vara deras Gud och de ska vara mitt folk. 34 Då ska ingen längre undervisa sin nästa och sin broder och säga: ”Lär känna Herren!” För alla ska känna mig, från den minste av dem till den störste, säger Herren. För jag ska förlåta deras skulder och aldrig mer minnas deras synder.
35 Så säger Herren,
som satt solen till att lysa om dagen
och inrättat månen och stjärnorna
till att lysa om natten,
som rör upp havet så att vågorna dånar,
Jahve är hans namn,
han som är över härskarorna:
36 Om dessa naturlagar upphör inför mig,
säger Herren,
då ska Israels släkte
för evigt upphöra att vara mitt folk.
37 Så säger Herren:
Om himlen därovan kan mätas
och jordens grundvalar därnere kan utforskas,
då ska jag förkasta hela Israels släkte
för allt de gjort, säger Herren.
38 Lyssna! Dagar ska komma, säger Herren, då staden ska byggas upp igen för Herren, från Hananeltornet till Hörnporten. 39 Mätsnöret ska vidare dras rakt mot Garebshöjden och sedan vika av mot Goa. 40 Hela dalen med liken, askan och alla fälten ner till Kidrondalen, till hörnet vid Hästporten österut, ska vara avskilt åt Herren. Staden ska aldrig mer ödeläggas och förstöras.
31:15. Versen citeras i Matt 2:18.
31:31. ett nytt förbund. Jfr Luk 22:20, 1 Kor 11:25, 2 Kor 3:6, Hebr 8:6-13, 9:15, 10:16, 12:24.
© Ragnar Blomfelt