Jeremia kastas i brunnen
1 Shefatja, Mattans son, och Gedalja, Pashurs son, och Jukal, Shelemjas son, och Pashur, Malkias son, hörde Jeremias ord till allt folket: 2 ”Så säger Herren: Den som stannar kvar i denna stad ska dö av svärd och svält och pest. Men den som ger sig åt kaldeerna ska få leva. Han ska få sitt liv som krigsbyte och överleva. 3 Så säger Herren: Denna stad ska överlämnas åt den babyloniske kungens armé och han ska inta den.”
4 Då sa ledarna till kungen: ”Den här mannen bör avrättas. Han tar ju bort modet från både soldaterna som är kvar i staden och befolkningen genom sitt prat till dem. Han tänker inte på folkets bästa utan tvärtom.” 5 Kung Sidkia svarade: ”Han är i er hand. Jag kan inte hindra er.” 6 Så de tog Jeremia och kastade ner honom med rep omkring sig i kungasonen Malkias brunn på vaktgården. Det fanns inget vatten i brunnen utan gyttja, och i den sjönk Jeremia ner.
7 Etiopiern Ebed-Melek, en hovman i kungens palats, fick höra att de hade sänkt ner Jeremia i brunnen. Kungen satt då i Benjaminporten. 8 Ebed-Melek lämnade kungens palats och sa till kungen: 9 ”Min herre och kung, allt som dessa män har gjort mot profeten Jeremia har varit ont. De har kastat honom i brunnen och där svälter han snart ihjäl. Det finns ju inget bröd mer i staden.” 10 Kungen befallde då etiopiern Ebed-Melek: ”Ta med dig trettio män härifrån och dra upp profeten Jeremia innan han dör.” 11 Ebed-Melek tog då med sig männen och gick in i kungens palats till ett rum under skattkammaren. Där tog han trasor och utslitna kläder och sänkte ner dem med rep till Jeremia i brunnen. 12 Och etiopiern Ebed-Melek sa till Jeremia: ”Lägg trasorna och kläderna mellan dina armhålor och repen.” Jeremia gjorde så. 13 Med repen drog de upp Jeremia och fick honom ur brunnen. Sedan höll Jeremia till på vaktgården.
Jeremia varnar Sidkia
14 Kung Sidkia sände bud efter profeten Jeremia. Han hämtades till den tredje ingången till Herrens hus. Kungen sa till Jeremia: ”Jag vill fråga dig om något. Dölj inget för mig.” 15 Jeremia sa till Sidkia: ”Om jag ger dig ett svar kommer du att döda mig, eller hur? Och ger jag dig ett råd kommer du inte att lyssna på mig.” 16 Privat svor då kung Sidkia en ed till Jeremia: ”Så sant Herren lever, han som gett oss livet: Jag ska inte låta döda dig, inte heller utlämna dig åt dem som vill döda dig.”
17 Då sa Jeremia till Sidkia: ”Så säger Jahve, härskarornas Gud, Israels Gud: Om du ger dig åt den babyloniske kungens befälhavare ska du få leva. Denna stad ska då inte brännas ner, och du och ditt husfolk ska få leva. 18 Men om du inte ger dig åt den babyloniske kungens befälhavare ska denna stad överlämnas i kaldeernas hand. De ska bränna ner den, och själv ska du inte undkomma deras händer.
19 Kung Sidkia svarade Jeremia: ”Jag är rädd för de judar som gått över till kaldeerna. Lämnar de mig i deras händer kommer de att misshandla mig.” 20 Jeremia sa: ”De ska inte lämna ut dig. Lyssna nu till Herren i det jag säger till dig, då går det väl för dig och du får leva. 21 Men om du vägrar ge upp, så är detta vad Herren uppenbarat för mig: 22 Alla kvinnor som är kvar i judakungens palats ska då föras ut till den babyloniske kungens befälhavare. Och kvinnorna ska säga:
’Dina vänner bedrog dig
och fick makt över dig.
Dina fötter fastnade i dyn
och de vände sig ifrån dig.’
23 Alla dina hustrur och söner ska föras ut till kaldeerna. Själv ska du inte undkomma deras händer utan bli den babyloniske kungens fånge, och denna stad ska brännas ner.”
24 Sidkia sa till Jeremia: ”Låt ingen få veta vad vi talat om här, för då ska du dö. 25 Om ledarna får höra att jag talat med dig ska de komma till dig och säga: ’Berätta vad du sa till kungen och vad han sa till dig! Om du inget döljer ska vi inte döda dig.’ 26 Då ska du svara dem: Jag vädjade till kungen att han inte skulle sända mig åter till Jonatans hus för att dö där.”
27 Alla ledarna kom till Jeremia och frågade honom. Han svarade med de ord som kungen befallt honom. Då tystnade de. Ingen hade ju hört vad som sagts. 28 Så Jeremia höll till på vaktgården till den dag då Jerusalem intogs. Ja, han var där när Jerusalem erövrades.
© Ragnar Blomfelt