Herren och avgudarna
1 Var tysta inför mig, ni kustländer!
Låt folken få ny kraft.
Låt dem träda fram och tala.
Låt oss mötas till rättegång.
2 Vem har väckt upp honom från öster,
kallad att tjäna i rättfärdighet?
Vem ger länder i hans våld
och låter honom härska över kungar?
Hans svärd gör dem till stoft,
hans båge gör dem till halm som blåser iväg.
3 Han förföljer dem tryggt och säkert på vägar han aldrig gått.
4 Vem har gjort och utfört detta,
kallat fram släkten från begynnelsen?
Jag, Jahve, är den förste och jag är hos de sista.
Jag Är.
5 Havsländerna ser det och är rädda,
hela jorden skälver.
De närmar sig, de kommer.
6 Alla hjälper varandra
och uppmanar sin broder att vara stark.
7 Trätäljaren styrker guldsmeden,
bleckslagaren styrker smeden.
Han lovordar lödningen
och nitar fast avguden så att den står stabilt.
8 Men du Israel, min tjänare, Jakob som jag utvalt,
ättling till Abraham, min vän!
9 Jag har hämtat dig och kallat dig
från överallt på jorden och sagt till dig:
”Du är min tjänare som jag utvalt och inte förkastat.”
10 Var inte rädd, för jag är med dig,
var inte förskräckt, för jag är din Gud.
Jag ger dig kraft och hjälper och bistår dig
med min rättfärdighets högra hand.
11 Alla som hatar dig
ska få skämmas och bli förödmjukade.
Dina ovänner ska bli till intet och förgås.
12 Du ska söka men ej finna dina motståndare.
De som krigar mot dig ska bli till intet och ingenting.
13 För jag är Jahve din Gud.
Jag håller din högra hand och säger till dig:
”Var inte rädd, jag hjälper dig.”
14 Var inte rädd, du mask Jakob, ni Israels män.
Jag hjälper dig, säger Herren.
Israels Helige är din Återlösare.
15 Jag gör dig till en trösksläde,
ny och vass med många taggar.
Du ska tröska berg till grus och göra höjder till agnar.
16 Du ska kasta dem i luften så att vinden tar dem
och stormen skingrar dem.
Och du ska glädjas i Herren och vara stolt i Israels Helige.
17 De fattiga och utsatta söker förgäves efter vatten
och tungan torkar av törst.
Jag, Jahve, ska svara dem,
Israels Gud ska inte överge dem.
18 Jag ska göra så att floder rinner på kala höjder,
och källor i dalarna.
Jag ska göra öknen till sjö och torrt land till källor.
19 Jag ska i öknen sätta cedrar,
akacieträd, myrten och olivträd.
I ödemarken ska jag plantera
cypress, alm och buxbom tillsammans.
20 Så ska folk se och veta, uppmärksamma och förstå
att Herrens hand har gjort det,
att Israels Helige har skapat det.
21 Lägg fram er sak, säger Herren,
presentera era bevis, säger Jakobs Kung.
22 Låt dem komma och tala om för oss vad som ska inträffa.
Och berätta om det första ni förutsa så vi kan pröva det
och se hur det föll ut.
Eller låt oss höra om det kommande.
23 Avslöja framtiden så att vi fattar att ni är gudar.
Gör något, gott eller ont,
så att vi alla ser och fruktar!
24 Lyssna, ni och det ni sysslar med
är noll och ingenting!
Vidrig är den som väljer er.
25 Jag har väckt upp en man från norr, och han kommer.
Från soluppgången anropar han mitt namn.
Han trampar på härskare som på gyttja,
så som krukmakaren trampar lera.
26 Vem sa det i begynnelsen så vi fick veta?
Eller i förväg så vi kunde säga: ”Han har rätt”?
Ingen talade om det, ingen gjorde det känt,
ingen hörde ett ord från er!
27 Jag är den förste som säger till Sion:
”Se, här är de!”
Och till Jerusalem ger jag en budbärare med gott budskap.
28 Jag ser mig omkring utan att finna någon.
Ingen rådgivare bland dem som kan svara på mina frågor.
29 De är alla intighet som inget uträttar.
Deras avgudabilder är vind och tomhet.
41:4. Jag Är. Samma i 43:10, 13, 46:4, 48:12. Se även kommentar till Joh 6:35.
41:25. en man. Koresh (jfr 44:28, Esra 1:1-2).
© Ragnar Blomfelt