Herrens utvalde tjänare
1 Här är min tjänare som jag stöder,
min utvalde som jag gläds över.
Jag har lagt min Ande på honom.
Han ska utbreda rättvisan bland länderna.
2 Han ska inte skrika högljutt
eller låta sig höras på gatorna.
3 Han ska inte bryta ett knäckt strå,
inte släcka en tynande låga.
Han ska trofast utbreda rättvisan.
4 Han ska inte bli svag eller betryckt
förrän han grundat rättvisan på jorden.
Havsländerna väntar på hans undervisning.
5 Så säger Gud Jahve,
som skapat rymden och spänner ut den,
som utbreder jorden med allt vad den alstrar,
som ger andning åt folket där
och ande åt dem som vandrar på jorden.
6 Jag är Jahve, som kallat dig i rättfärdighet.
Jag håller dig i handen och vakar över dig.
Jag gör dig till ett förbund för folket
och ett ljus för länderna,
7 för att blinda ögon ska öppnas
och fångar föras ut från fängelset,
från fängelsehålan dem som sitter i mörker.
8 Jag är Jahve, det är mitt namn.
Jag delar inte min ära med någon
eller min lovsång med avgudar.
9 Det förut sagda har inträffat.
Nu förkunnar jag något nytt.
Innan ridån går upp ska jag kungöra för er.
En ny sång till Herren
10 Sjung till Herren en ny sång,
sjung lovsång till honom över hela jorden,
ni som färdas på havet och allt som fyller det,
havsländerna och alla som bor där!
11 Höj era röster, ökenstäder,
och ni byar där Kedar bor.
Gläds, ni som bor i Sela,
och jubla från bergstopparna.
12 Ge Herren ära, förkunna hans lov i havsländerna.
13 Herren drar fram som en hjälte,
som en krigare eldad av stridslust.
Han ropar i härskri och visar fienden sin makt.
14 Jag har länge tigit, tagit det lugnt och behärskat mig.
Nu pustar jag som en födande kvinna,
stönar och kippar efter andan.
15 Jag ska göra berg och höjder öde
och torka ut allt grönt därpå.
Jag ska göra floder till land
och se till att sjöar torkar ut.
16 Jag ska leda de blinda på obekant väg,
jag ska guida dem på okända stigar.
Jag ska göra mörkret framför dem till ljus
och oländig mark till slät.
Så ska jag göra.
Jag ska inte överge dem.
17 Men de som litar på avgudar
ska dra sig tillbaka fyllda med skam,
sådana som säger till gjutna bilder:
”Ni är våra gudar”.
Israels söner är blinda och döva
18 Lyssna, ni döva!
Höj blicken och se, ni blinda!
19 Vem är blind om inte min tjänare?
Vem är döv som min utsände budbärare?
Vem är blind som min kurir, blind som Herrens tjänare?
20 Han ser mycket men uppmärksammar inte.
Öronen är öppna men han lyssnar inte.
21 Herren ville för sin rättfärdighets skull
göra lagen stor och ärorik.
22 Men detta är ett rånat och plundrat folk.
Alla är länkade i hålor, gömda i fängelser.
De rånades och ingen räddade dem,
de plundrades och ingen krävde tillbaka.
23 Vem bland er hör på detta?
Vem vill framöver lyssna och uppmärksamma?
24 Vem gav Jakob till plundrare, Israel till rånare?
Var det inte Herren, som vi syndat mot?
De vägrade gå på hans vägar
och lydde inte hans undervisning.
25 Så han öste sin brinnande vrede över dem
– krigets raseri.
Det flammade omkring dem, men de begrep inte.
De brändes av det, men hjärtat förblev orört.
42:6 (49:6). ett ljus för länderna. Alluderas till i Apg 13:47. Jfr Jesu ord i Joh 8:12.
42:8. Jahve. Se kommentar till 2 Mos 3:15.
42:1-9. I detta avsnitt är tjänaren Messias, Kristus. (Så även i 49:1-13, 50:4-9, 52:13-53:12.) Citeras i Matt 12:16-21.
42:18-25. I detta avsnitt är tjänaren Israel.
© Ragnar Blomfelt