Sofars andra tal
1 Sedan talade Sofar från Naama:
2 Jag måste återigen tala
eftersom mina upprörda tankar
gör mig så ivrig!
3 Jag möts av kränkande tillrättavisning,
men min ande
får mig att svara förståndigt.
4 Du vet väl att det alltid varit så,
allt sedan Adam sattes på jorden,
5 att de ondas jubel är kortvarigt,
att den gudsfientliges glädje
varar ett ögonblick?
6 Om än hans hybris når himlen
och hans huvud vidrör molnen,
7 så förgås han ändå för alltid
som sin egen avföring.
De som såg honom ska undra
vart han tog vägen.
8 Som en dröm flyger han bort
utan att någon finner honom.
Som en syn om natten jagas han iväg.
9 Ögat som såg honom
ska ej mer se honom.
Hans plats får inte längre återse honom.
10 Hans söner
måste söka de fattigas välvilja,
med egna händer
måste han återlämna sin rikedom.
11 Hans ben var fulla av ungdomskraft,
men de ska ligga med honom i stoftet.
12 Om än ondskan smakar sött i hans mun
och han gömmer den under tungan,
13 behåller den utan att svälja,
ja, håller den kvar i munnen,
14 så förvandlas ändå hans föda i magen
till kobragift inom honom.
15 Den rikedom han svalt
tvingas han kräkas upp.
Gud driver ut den ur hans mage.
16 Han suger i sig kobragift,
giftormens huggtand dödar honom.
17 Han får inga bäckar se,
inga flöden av honung och grädde.
18 Han måste återlämna lönen
för sin möda
utan att få konsumera
eller glädjas åt sin vunna rikedom.
19 För han slog och övergav de utsatta,
han beslagtog hus han ej byggt.
20 Han blir aldrig tillfredsställd,
han låter inget han åtrår undkomma.
21 Inget återstår efter hans glupskhet,
därför ska hans framgång ej bestå.
22 Mitt i sitt överflöd kommer han i nöd,
lidande drabbar honom med full kraft.
23 Medan han fyller sin mage
sänder Gud sin vredes glöd
över honom.
Den ska regna över hans inälvor.
24 Flyr han för järnvapen
genomborras han av kopparbågen.
25 Han drar ut pilen från ryggen
och den blanka udden ur levern.
Då kommer dödsångest över honom.
26 Totalt mörker väntar hans ägodelar.
En säregen eld ska förtära honom,
och sluka dem som är kvar i hans tält.
27 Himlen röjer hans skuld,
jorden reser sig mot honom.
28 Allt i hans hus försvinner
som forsande vatten
på Guds vredesdag.
29 Det är vad en ond person får av Gud,
den lott Gud bestämt för honom.
© Ragnar Blomfelt