Jobs svar på Sofars andra tal
1 Då svarade Job:
2 Lyssna noga på mina ord,
låt det vara trösten jag får av er.
3 Visa mig tålamod medan jag talar,
och när jag talat kan du håna.
4 Jag klagar inte på någon människa.
Har jag därför inte skäl att vara otålig?
5 Se på mig! Bli förfärad!
Lägg handen för munnen.
6 När jag tänker på detta blir jag rädd.
Jag får rysningar i hela min kropp.
7 Varför får de onda leva,
bli gamla och få alltmer makt?
8 Deras barn har det bara bra hos dem.
De får se sina efterkommande växa upp.
9 Frid utan fruktan råder i deras hus.
Gud slår dem ej med käppen.
10 Deras boskap parar sig lyckosamt
och korna kalvar utan missfall.
11 De släpper ut sina småpojkar
som en hjord,
barnen hoppar omkring.
12 De sjunger till tamburin och lyra
och jublar till flöjtmusik.
13 De har det så bra i sina dagar.
Sedan far de i ett nu ner till graven.
14 De säger till Gud:
”Försvinn ifrån oss!
Vi har ingen lust att veta av dina vägar.
15 Vem är den Allsmäktige
att vi skulle tjäna honom?
Vad vinner vi på att be till honom?”
16 Lyssna!
Deras framgång beror inte på dem själva.
De ondas rådslag håller jag mig långt ifrån.
17 Hur ofta slocknar de ondas lampa?
Drabbas de av olycka?
Får de del av Guds vredes plågor?
18 Blir de som halm för vinden,
likt agnar som stormen för bort?
19 Ni säger:
”Gud sparar en mans straff till sönerna.”
Men låt mannen själv bli straffad
så han får känna det!
20 Låt honom få se och bevittna sin tuktan
och dricka den Allsmäktiges vrede.
21 Vad bryr han sig om sitt husfolk
efter sin död,
när hans månader upphört?
22 Kan någon undervisa Gud,
han som dömer de högsta?
23 Den ene dör i full vigör,
helt obekymrad och trygg,
24 välnärd och vid god hälsa.
25 Den andre dör med bitter själ
utan att ha smakat någon välgång.
26 Bägge ligger de i stoftet
med maskar över sig.
27 Lyssna, jag vet om era tankar
och era illasinnade planer mot mig.
28 Ni frågar:
”Vad blev det av stormannens hus
eller tälten där de onda bodde?”
29 Har ni inte frågat de resande,
beaktar ni inte deras vittnesbörd?
30 Den onde skonas på olyckans dag,
han räddas från vredens dag.
31 Vem konfronterar honom
för hur han levt?
Vem straffar honom
för vad han gjort?
32 När han förts till graven
håller de vakt vid gravkullen.
33 Han vilar mjukt i dalens mylla.
Hela mänskligheten följer honom
och oräkneliga har gått före honom.
34 Hur kan ni trösta mig med tomma ord?
Era svar är bara falskhet.
© Ragnar Blomfelt