Jobs fortsatta anförande
1 Ja, silvret har sin gruva,
guldet en plats där det renas.
2 Järn vinns ur marken,
stenar smälts till koppar.
3 Människan besegrar mörkret
när hon utforskar yttersta djup
där stenen är gömd i det becksvarta.
4 De spränger schakt
på glömda platser
där ingen satt sin fot.
De hänger och dinglar
långt från folk.
5 Jorden bringar föda,
men i djupet förvandlas den
som av eld.
6 Bland dess stenar
finns safir och guldsand.
7 För örnen är stigen dit okänd,
för falkens öga oupptäckt,
8 oupptrampad av stolta vilddjur,
outforskad av lejon.
9 De ger sig på den hårda stenen
och gräver ut bergen från grunden.
10 De hugger ut gångar i klipporna,
och ögat får se dyrbarheter.
11 De stoppar till vattenådror,
och drar fram det dolda i ljuset.
12 Men var finns visdomen?
Var bor förståndet?
13 Människan vet ej dess plats.
Den finns ej i de levandes land.
14 Djupet säger: ”Den är inte i mig”.
Havet säger: ”Den är inte hos mig.”
15 Den kan inte köpas för guld,
priset kan inte vägas i silver.
16 Den kan inte köpas med ofirguld
eller med dyrbar onyx och safir.
17 Den kan ej mäta sig
med guld och glas,
den kan ej bytas mot guldföremål,
18 ingen ska nämna koraller och kristall.
Att äga visdom är mer värt än pärlor.
19 Den kan ej mäta sig
med topas från Kush.
Den kan ej betalas
med renaste guld.
20 Var kommer då visdomen ifrån?
Var bor förståndet?
21 Den är gömd
för alla levandes ögon,
den är dold för himlens fåglar.
22 Avgrunden och Döden säger:
”Vi har bara hört rykten om den.”
23 Gud vet vägen till den.
Han vet var den bor.
24 För hans blick når jordens ändar,
han ser allt under himlen.
25 När han gav vinden sin vikt
och utmätte vattnet,
26 när han gjorde en lag för regnet
och en väg för blixt och tordön,
27 då såg han visdomen
och beskrev den,
han stadfäste den
och utforskade den.
28 Och Gud sa till mänskligheten:
”Lyssna!
Att frukta Herren är visdom,
att fly det onda är förstånd.”
28:1-11. En beskrivning av gruvdrift och bergsbruk.
© Ragnar Blomfelt