Elihu avslutar sitt tal
1 Inför detta skälver jag
och får hjärtklappning.
2 Lyssna noga till dånet från hans röst,
till mullret från hans mun.
3 Han riktar det över hela himlen,
sina blixtar till jordens ändar.
4 Efteråt ryter dånet,
hans majestätiska röst dundrar.
Han sparar inte på blixtarna
när hans stämma hörs.
5 Gud dundrar förunderligt med sin röst,
han utför stora och outgrundliga ting.
6 Gud säger till snön att falla över jorden,
likaså det lätta och kraftiga regnet.
7 Han binder varje människohand
så att alla ska förstå hans verk.
8 Vilddjuren drar in i sina läger
och förblir i sina hålor.
9 Stormen far ut från sin kammare,
kölden kommer med nordanvinden.
10 Gud andas och det bildas is
och vida vatten fryser till.
11 Han lastar skyarna med väta
och breder ut sina åskmoln.
12 De far runt åt alla håll
efter Guds direktiv.
De utför allt han befaller dem
över hela jordens yta.
13 Han orsakar detta som straff
eller för sitt lands skull
eller för sin kärleks skull.
14 Lyssna på detta, Job,
stanna till och begrunda Guds under!
15 Förstår du hur Gud styr sina moln
och får blixten att lysa från dem?
16 Förstår du molnets rörelse,
den Allvetandes underverk?
17 När dina kläder blir heta
och marken stillas av sunnanvinden,
18 kan du då med honom
breda ut skyarna som ett valv,
fast som en metallgjuten spegel?
19 Lär oss vad vi ska säga till honom.
I detta mörker är vi svarslösa.
20 Ska han få veta att jag vill tala?
Vem begär väl sin egen undergång?
21 Ingen kan se på solens sken
efter att vinden svept förbi
och rensat skyn.
22 Från norr kommer guldsken,
Gud omges av respektingivande majestät.
23 Den Allsmäktige är oåtkomlig.
Han är upphöjd i makt,
men kränker ej rättvisa
och stor rättfärdighet.
24 Därför fruktar människorna honom.
Han beaktar ej dem som tror att de är visa.
© Ragnar Blomfelt