Josuas tal i Shekem
1 Josua samlade alla Israels stammar i Shekem. Han kallade till sig Israels äldste, överhuvuden, domare och förmän. Alla trädde fram inför Gud. 2 Josua sa till allt folket: ”Så säger Jahve, Israels Gud: ’För länge sedan bodde era fäder, och även Tera, Abrahams och Nahors far, bortom floden Eufrat. Där dyrkade de andra gudar. 3 Men jag hämtade er fader Abraham bortom floden och lät honom vandra genom hela Kanaan. Jag gjorde hans ättlingar talrika. Jag gav honom Isak, 4 och åt Isak gav jag Jakob och Esau. Jag gav Seirs bergsbygd som egendom åt Esau. Men Jakob och hans söner drog ner till Egypten. 5 Sedan sände jag Mose och Aron, och jag plågade Egypten med det jag gjorde där. Därefter förde jag er ut. 6 Jag förde era fäder ut från Egypten och ni kom till havet. Men egyptierna förföljde era fäder med vagnar och ryttare ända till Röda havet. 7 Era fäder ropade till Jahve, så han satte mörker mellan er och egyptierna och sände över dem havet som täckte dem. Ni såg med egna ögon vad jag gjorde med egyptierna. Sedan levde ni i öknen en lång tid. 8 Därefter förde jag er in i amoreernas land, de som levde öster om Jordanfloden. De krigade mot er, men jag gav dem i er hand så att ni erövrade deras land, och jag förgjorde dem för er. 9 Då gick Moabs kung Balak, Sippors son, till angrepp mot Israel. Han sände bud efter Bileam, Beors son, för att förbanna er. 10 Men jag vägrade lyssna på Bileam. Så han välsignade er flera gånger. Jag räddade er ur hans hand. 11 Ni gick över Jordanfloden och kom till Jeriko. Och Jerikos invånare krigade mot er. Det gjorde även amoreerna, perisseerna, kanaaneerna, hettiterna, girgasheerna, hiveerna och jebusiterna. Men jag gav dem i er hand. 12 Jag sände framför er en getingsvärm som jagade bort amoreernas båda kungar från er. Det skedde inte genom ditt svärd eller din båge. 13 Jag gav er ett land som ni inte hade arbetat med. Jag gav er städer som ni inte hade byggt, men som ni får bo i. Ni får äta av vingårdar och olivlundar som ni inte har planterat.’
14 Frukta därför Jahve och tjäna honom helhjärtat och trofast. Avlägsna de gudar som era fäder dyrkade bortom floden Eufrat och i Egypten. Tjäna Jahve! 15 Om ni tycker illa om att tjäna Jahve, så välj i dag vem ni vill tjäna: de gudar som era fäder dyrkade bortom floden Eufrat eller de gudar som dyrkas av amoreerna, vilkas land ni bor i. Jag och mitt husfolk vill tjäna Jahve.”
16 Folket svarade: ”Aldrig att vi skulle överge Jahve och dyrka andra gudar! 17 För Jahve är vår Gud. Han förde oss och våra fäder ut från Egypten, slavhuset. Han gjorde dessa stora under inför våra ögon. Han beskyddade oss under hela vår vandring och bland alla de folk vilkas land vi passerade. 18 Jahve jagade iväg alla dessa folk för oss, även amoreerna som bodde i landet. Vi vill också tjäna Jahve, för han är vår Gud.”
19 Josua sa till folket: ”Ni förmår inte tjäna Jahve, för han är en helig Gud, en svartsjuk Gud. Han ska inte förlåta er era brott och synder. 20 Överger ni Jahve och dyrkar främmande gudar ska han vända sig mot er och göra er illa och ha ihjäl er, han som förut gjort er väl.” 21 Folket sa till Josua: ”Nej, vi vill tjäna Jahve!” 22 Då sa Josua till folket: ”Ni vittnar mot er själva att ni valt Jahve för att tjäna honom.” De svarade: ”Vi är vittnen.” 23 Han sa: ”Avlägsna då de främmande gudar ni har hos er och böj era hjärtan till Jahve, Israels Gud!” 24 Folket svarade Josua: ”Vi vill tjäna Jahve vår Gud och lyda hans röst.”
25 Den dagen upprättade Josua ett förbund åt folket och fastställde för dem lag och rätt i Shekem. 26 Josua skrev ner allt detta i Guds lagbok. Sedan tog han en stor sten som han reste under terebinten vid Herrens helgedom. 27 Och Josua sa till allt folket: ”Se, denna sten ska vara ett vittne mot oss, för den har hört varje ord som Jahve talat med oss. Den ska vittna mot er så att ni inte förnekar er Gud.” 28 Sedan lät Josua folket gå, var och en till sin arvsegendom.
Josuas och Eleasars död
29 En tid härefter dog Herrens tjänare Josua, Nuns son, i en ålder av 110 år. 30 Han begravdes på sitt eget område, i Timnat-Sera i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaash.
31 Israel tjänade Jahve så länge Josua och de äldste levde, de som var kvar efter Josua och kände till allt det som Jahve hade gjort för Israel.
32 Josefs ben, som Israels söner hade fört upp från Egypten, begravde de i Shekem, på den mark som Jakob hade köpt av sönerna till Hamor, Shekems far, för hundra mynt. Josefs söner fick detta som egendom.
33 Även Eleasar, Arons son, dog. Han begravdes på den höjd som hans son Pinehas hade fått i Efraims bergsbygd.
24:1. Shekem. Låg cirka 5 mil norr om Jerusalem.
24:9-10. Bileam. Se kommentar till 4 Mos 22.
24:12. en getingsvärm. Kan förstås bokstavligt eller som en metafor för panik/förvirring eller för krigshärar (jfr Jes 7:17-20).
24:29. 110 år. Omkring år 1375 f. Kr.
24:32. Josefs ben. Se 1 Mos 50:25, 2 Mos 13:19.
© Ragnar Blomfelt