1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21
Israel erövrar Kanaan
1 Efter Josuas död frågade Israels söner Herren: ”Vem av oss ska först dra upp och kriga mot kanaaneerna?” 2 Herren svarade: ”Juda ska dra upp. Lyssna! Jag har gett landet i hans hand.” 3 Då sa Juda till sin bror Simeon: ”Kom med mig till min del av landet och låt oss kriga mot kanaaneerna. Därefter går jag med dig till din del av landet.” Och Simeon följde honom.
4 Juda drog upp, och Herren gav kanaaneerna och perisseerna i deras hand. De slog tiotusen man vid Besek. 5 Vid Besek upptäckte de Adoni-Besek. De krigade mot honom och besegrade kanaaneerna och perisseerna. 6 Adoni-Besek flydde. Men de förföljde honom, grep honom och högg av honom tummar och stortår. 7 Adoni-Besek sa: ”Sjuttio kungar med avhuggna tummar och stortår plockade smulor under mitt bord. Gud har vedergällt mig för vad jag gjort.” Sedan förde de honom till Jerusalem. Där dog han.
8 Judas söner angrep och erövrade Jerusalem. De dödade folket med svärd och satte eld på staden. 9 Sedan drog Judas söner ner för att kriga mot kanaaneerna som bodde i bergsbygden, Negev och Låglandet. 10 Juda marscherade mot de kanaaneer som bodde i Hebron, som tidigare hette Kirjat-Arba. Där besegrade de Sheshaj, Ahiman och Talmaj.
11 Därifrån marscherade de mot Debirs invånare. Debir hette tidigare Kirjat-Sefer. 12 Kaleb sa: ”Den som anfaller och erövrar Kirjat-Sefer ska få min dotter Aksa till hustru.” 13 Otniel, son till Kalebs yngre bror Kenas, erövrade staden, och Kaleb gav honom sin dotter Aksa till hustru. 14 När hon kom till Otniel pressade hon honom att begära åkermark av hennes far. Hon steg ner från åsnan, och Kaleb frågade henne vad hon ville. 15 Hon sa: ”Ge mig en välsignelse! Du har gett mig Negev, skänk mig då också vattenkällor.” Kaleb gav henne då Övre och Nedre källorna.
16 Sönerna till keniten, Moses svärfar, hade kommit upp från Palmstaden med Judas söner till Judas öken i Negev nära Arad. Där bosatte de sig bland folket.
17 Juda drog ut med sin bror Simeon. De besegrade kanaaneerna som bodde i Sefat och förintade staden fullständigt. Därför fick den namnet Horma. 18 Juda erövrade Gaza, Ashkelon och Ekron med dess territorier.
19 Herren var med Juda, och de erövrade bergsbygden. Men de kunde inte fördriva de boende i dalbygden eftersom de hade järnbeslagna vagnar. 20 De gav Hebron åt Kaleb, som Mose lovat. Och han drev bort Anaks tre söner därifrån. 21 Men Benjamins söner fördrev inte jebusiterna som bodde i Jerusalem. Än i dag bor det jebusiter kvar bland Benjamins söner i Jerusalem.
22 Även Josefs hus angrep Betel, och Herren var med dem. 23 De sände spioner till Betel, den stad som förr hette Luz. 24 Spionerna såg en man komma ut ur staden och sa till honom: ”Visa oss en väg in till staden, och vi ska behandla dig väl.” 25 Han visade dem en väg in till staden. Och de slog staden med svärd. Men mannen och hela hans släkt lät de gå. 26 Mannen gav sig av till hettiternas land. Där byggde han en stad som han kallade Luz, som den heter än i dag.
Folk som inte fördrevs
27 Men Manasse erövrade inte Bet-Shan, Taanak, Dor, Jibleam, Megiddo, och deras omgivande byar. Kanaaneerna var fast beslutna att hålla sig kvar där i landet. 28 När israeliterna blev starkare tvingade de kanaaneerna till tvångsarbete. Men de fördrev dem inte helt.
29 Efraim fördrev inte kanaaneerna som bodde i Gezer. Kanaaneerna blev boende bland dem i Gezer.
30 Sebulon fördrev inte de boende i Kitron och Nahalol. Kanaaneerna bodde kvar bland dem men tvingades till tvångsarbete.
31 Asher fördrev inte de boende i Acko, Sidon, Ahlab, Aksib, Helba, Afik och Rehob. 32 Så asheriterna bodde bland kanaaneerna, landets invånare, eftersom de inte fördrev dem.
33 Naftali fördrev inte de boende i Bet-Shemesh och Bet-Anat. Så de bodde bland kanaaneerna, landets invånare. Men de boende i Bet-Shemesh och Bet-Anat tvingades till tvångsarbete.
34 Amoreerna trängde undan Dans söner till bergsbygden och tillät dem inte att komma ner till slätten. 35 Amoreerna var fast beslutna att stanna i Har-Heres, Ajalon och Shaalbim. Men när Josefs hus fick övertaget tvingades amoreerna till tvångsarbete.
36 Amoreernas område sträckte sig från Skorpionhöjden, från Sela och vidare uppåt.
1:1. Efter Josuas död. Omkring år 1375 f. Kr.
1:13. Otniel. Skulle senare bli Israels förste domare, 3:9-11.
1:16. keniten, Moses svärfar. Jetro, 2 Mos 3:1.
1:19. de kunde inte. Här börjar beskrivningen av Israels misslyckanden i att fördriva/förinta kanaaneerna från det utlovade landet. Något som Gud hade befallt, 5 Mos 7:2, 20:16-18.
© Ragnar Blomfelt