Förfall och upprättelse
1 Jag är förtvivlad!
Det är som om sommarfrukten
är plockad och vinbärgningen är över:
inte en druvklase att äta,
inte ett efterlängtat fikon.
2 De gudfruktiga är försvunna från jorden.
Det finns inga rättsinniga människor.
Alla väntar på att få mörda.
De vill fånga varandra i sina nät.
3 Deras händer är övade i ondska.
Härskaren begär gåvor,
domaren mutor.
Stormannen talar med ont uppsåt,
och sedan konspirerar de tillsammans.
4 Den bäste bland dem
är som ett törnsnår,
den mest rättsinnige
värre än en törnhäck.
Väktarnas dag kommer,
dagen då ni ska straffas.
Då grips de av panik.
5 Tro inte på din nästa,
lita inte på en vän.
Vakta din tunga
för kvinnan i din famn.
6 För en son föraktar sin far,
en dotter trotsar sin mor,
en sonhustru sin svärmor,
en mans husfolk är hans fiender.
7 Jag däremot spanar efter Herren.
Jag väntar på Gud min Frälsare.
Min Gud ska höra mig.
8 Fiende, gläds inte över mig!
För om jag faller reser jag mig igen.
Sitter jag i mörkret är Herren mitt ljus.
9 Eftersom jag syndat mot Herren
måste jag bära hans vrede,
tills han tar sig an min sak
och verkställer rättvisa åt mig.
Han ska föra mig ut i ljuset,
och jag ska se hans rättfärdighet.
10 Min fiende ska se det
och rodna av skam,
hon som sa till mig:
”Var är Jahve din Gud?”
Jag ska bevittna när hon trampas ner
som smuts på gatan.
11 En dag ska dina murar byggas upp.
Den dagen ska ditt territorium vidgas.
12 Den dagen ska de komma till dig
från Assur och Egyptens städer,
från Egypten till Eufrat,
från hav till hav
och från berg till berg.
13 Och jorden ska läggas öde
på grund av dem som bor där.
Det blir frukten av deras gärningar.
14 Valla ditt folk med din stav,
hjorden du äger
som bor avskild i skogen
mitt i ett fruktbart land.
Låt hjorden få beta
i Bashan och i Gilead
som i gamla dagar.
15 Jag ska visa dig mirakler
som i de dagar
du drog ut från Egypten.
16 Folken ska se det och skämmas
trots all sin makt.
De ska lägga handen på munnen
och deras öron ska inget höra.
17 De ska slicka stoft som en orm,
som markens krälande djur.
Skälvande ska de överge sina hålor
och vända sig till Jahve vår Gud,
som de ska fasa och frukta.
Guds kärlek
18 Vem är en Gud som du?
Du som förlåter skuld
och inte tillräknar synd
hos återstoden av dina egna.
Han låter inte sin vrede bestå för alltid,
för han gläds i trogen kärlek.
19 Gud ska åter förbarma sig över oss
och trampa på våra skulder.
Du ska kasta alla våra synder
i havets djup.
20 Du ska visa trohet mot Jakob
och trogen kärlek mot Abraham.
Det lovade du med ed våra fäder
i forntidens dagar.
7:6. Citeras i Matt 10:35-36.
© Ragnar Blomfelt