1 Ödesord om Nineve. Boken med syner av Nahum från Elkosh.
Guds vrede mot Nineve
2 Herren är en svartsjuk
och hämnande Gud.
Herren tar hämnd
och är full av vrede.
Herren tar hämnd
på sina motståndare
och förvarar vrede åt sina fiender.
3 Herren är tålmodig men kraftfull.
Han lämnar ingen ostraffad.
Herren har sin väg i storm och oväder.
Molnen är dammet under hans fötter.
4 Han tillrättavisar havet
och torrlägger det.
Alla floder gör han torra.
Bashan och Karmel förtvinar
och Libanons grönska vissnar.
5 Bergen skälver för honom
och höjderna smälter.
Jorden bävar i hans närvaro,
världen och alla som bor där.
6 Vem kan bestå inför hans raseri?
Vem kan uthärda hans vredes hetta?
Guds vrede väller fram som eld.
Han spräcker klipporna.
7 Herren är god,
ett värn på nödens dag.
Han vet vilka som flyr till honom.
8 Men han förintar Nineve
med en störtflod,
och jagar sina fiender in i mörkret.
9 Vad ni än kokar ihop mot Herren
så ska han göra det om intet.
Nöden ska inte upprepas.
10 För de är som hopslingrade törnsnår,
och berusade.
De ska förtäras som torr halm.
11 Från dig, Nineve, gick det ut en
som kokar ihop ont mot Herren,
en rådgivare i ondska.
12 Så säger Herren:
”Fastän de är starka och många
ska de ändå mejas ner och förgås.
Jag har plågat dig, Juda,
men ska inte plåga dig mer.
13 Nu ska jag bryta Assurs ok över dig
och slita av dina bojor.”
14 Men om dig, Nineve,
har Herren befallt:
”Ingen ska bära ditt namn vidare.
Jag ska utrota alla bilder,
både snidade och gjutna,
från dina gudars hus.
Jag ska gräva din grav,
för du är föraktlig.”
15 Se, över bergen
kommer gående en budbärare
med goda nyheter om fred!
Juda, fira dina högtider
och uppfyll dina löften.
För den onde ska aldrig mer
dra fram genom dig,
han är helt tillintetgjord.
1:1. Nineve. Assyriens huvudstad som föll 612 f. Kr. Nahums bok skrevs sannolikt någon gång mellan 660 och 630 f. Kr. Drygt 150 år tidigare hade staden omvänt sig genom Jonas predikan (Jona 3:10), men nu var det en syndig stad igen under Guds vrede. Elkosh. Okänd ort, möjligen någonstans i Juda (v. 15).
© Ragnar Blomfelt