Klagosång över Jerusalem
א Aleph
1 Hon sitter så ensam,
den folkrika staden.
Hon har blivit änka,
den stora bland folken.
Drottningen bland länder har blivit slav.
ב Beth
2 Hon gråter så bittert om natten
med tårar på kind.
Hon saknar tröstare
bland alla sina älskare.
Hon är förrådd av alla vänner
som blivit hennes fiender.
ג Gimel
3 Juda har gått i exil
efter förtryck och tungt slaveri.
Hon bor bland hednafolk
och finner ingen frid.
Alla hennes förföljare kom över henne
mitt i hennes fasa.
ד Daleth
4 Vägarna till Sion sörjer,
för ingen kommer till högtiderna.
Alla hennes portar är öde,
hennes präster suckar,
hennes jungfrur gråter.
Själv har hon bitter sorg.
ה He
5 Hennes fiender har makten.
Hennes motståndare har det bra.
På grund av hennes många synder
har Herren plågat henne.
Fienden drev hennes barn
framför sig som fångar.
ו Waw
6 Dottern Sion har mist all sin prakt.
Hennes furstar liknar hjortar
som inte kan finna bete.
Kraftlösa flyr de undan jägaren.
ז Zayin
7 Jerusalem minns
i dagar av nöd och hemlöshet
alla rikedomar hon förr ägde.
När hennes folk föll i fiendehand
fanns ingen hjälpare.
Hennes fiender såg med hån
på hennes undergång.
ח Cheth
8 Eftersom Jerusalem syndat så grovt
har hon blivit oren.
Alla som ärat henne föraktar henne,
för de har sett henne naken.
Hon suckar och vänder sig bort.
ט Teth
9 Orenhet fläckar hennes släp.
Hon tänkte inte på slutet.
Hennes fall är häpnadsväckande
och det finns ingen som tröstar.
Herre, se mitt betryck, fienden triumferar!
י Yod
10 Fienden grep
efter alla hennes rikedomar.
Hon såg hednafolk
gå in i hennes helgedom,
sådana som du förbjudit
inträde i din församling.
כ Kaph
11 Hela hennes folk suckar
medan de söker efter bröd.
De byter rikedomar mot mat
för att överleva.
Titta, Herre!
Se hur föraktad jag är!
ל Lamed
12 Är ni helt likgiltiga,
ni som går vägen förbi?
Titta och se!
Finns en smärta som min,
det som drabbat mig
och som Herren plågat mig med
på sin brinnande vredes dag?
מ Mem
13 Från höjden sände han eld
som penetrerade mina ben.
Han lade ut nät för mina fötter
och stötte bort mig.
Han lämnade mig övergiven
och utmattad dagen lång.
נ Nun
14 Mina synder bands samman till ett ok.
De knöts ihop av hans hand
och lades på min nacke.
Herren bröt min kraft
och gav mig i deras våld
som jag inte kan stå emot.
ס Samek
15 Herren förkastade alla krigsmän hos mig.
Han samlade en armé mot mig
för att krossa mina unga män.
Herren trampade jungfrun dottern Juda
som en vinpress.
ע Ayin
16 Därför gråter jag,
mina ögon, det bara flödar!
För ingen tröstare är mig nära,
ingen som ger liv åt min själ.
Mina söner har övergetts,
fienden har triumferat.
פ Pe
17 Sion sträcker ut sina händer,
men ingen tröstar henne.
Herren har befallt att grannfolken
ska bli Jakobs fiender.
Jerusalem har blivit något orent för dem.
צ Tsade
18 Herren är rättfärdig,
för jag trotsade hans ord.
Lyssna nu, alla folk,
och se mitt lidande!
Mina jungfrur och unga män
har gått i fångenskap.
ק Qoph
19 Jag ropade på mina älskare,
men de förrådde mig.
Mina präster och äldste dog i staden
medan de sökte efter mat för att överleva.
ר Resh
20 Herre, se min nöd!
Jag är så fylld av oro och ångest,
för jag har varit så trotsig!
Ute tar svärdet mina barn,
inne är det som döden.
שׁ Shin
21 De hör mina suckar,
men ingen tröstar mig.
Alla mina fiender hör om min ofärd
och gläds över ditt verk.
Låt dagen komma som du kungjort,
så att det går dem som det gått mig.
ת Taw
22 Låt all deras ondska komma inför dig!
Behandla dem som du behandlat mig
på grund av alla mina synder.
För jag suckar så ofta
och mitt hjärta är sjukt.
1-5. Klagovisorna beskriver i poesins form resultatet av Babels förstörelse av Jerusalem år 586 f. Kr. (Jer 52:1-23). De fyra första kapitlen är alfabetiska, se inledningskommentar till Ps 25.
1:6. Dottern Sion. Jerusalem.
© Ragnar Blomfelt